20 augusti 2017

Abstrakta människor del II


Jag har varit trött i helgen och längtat mer efter att ligga i soffan och slötitta på serier, än att att ta itu med andra delen av målarkursen Six Approaches to Abstracting the Figure. Men skam den som ger sig. På eftermiddagen masade jag mig upp i målarrummet och tänkte att jag bara kunde leka lite med de tre strategier som jag valt för dagens övning. Det behövde inte bli något färdigt. När jag väl hade börjat kunde jag som vanligt inte sluta och jag var till och med tvungen att fortsätta en stund efter kvällsmaten. Det är tur att jag har lärt mig att det inte är någon idé att vänta på inspirationen. Bäst är att bara sätta igång - så brukar det lösa sig.
Den här gången låg fokus först och främst på att göra ytorna plattare. Och precis som förra gången gjorde jag inte exakt som jag skulle. Åtminstone inte i ansiktet. Där pillade och suddade jag lite för mycket den här gången också, även om jag målar betydligt grövre än jag brukar. Det svarta klänningslivet och den gula blusen däremot lyckades jag bättre med. De saknar både skuggor och veck och ger därför ett mycket plattare intryck.

Blusens gula färg glider också över i bakgrunden och upp i hårets bena. Det var den andra strategin jag skulle fokusera på idag. Att tona ihop olika färgfält. Det är en strategi jag brukar använda mig av ibland, fast kanske inte så medvetet.

Den tredje strategin känner jag mig väldigt hemma med. Det handlar om att skapa mönster. Jag älskar mönster och lyckas oftast klämma in det någonstans i varje målning. I den här bilden blev det både ringar på blusen och slingrande blad ur håret.

Jag blev riktigt nöjd med den här figuren också till slut, trots att jag inte alls var sugen på att måla från början. Även om det bara är en snabb testmålning på papper, gillar jag kombinationen av platta färgfält och ytor med mer djup. Det kan jag tänka mig att experimentera vidare med.


19 augusti 2017

Vilka tapeter i matrummet?


För en tid sedan fick jag för mig att göra ett litet hål i taket i matrummet. Det är ett av de sista rummen vi har kvar att göra i ordning ordentligt, och jag var nyfiken på hur taket såg ut under de tjocka, fula takplattorna som sattes upp på femtiotalet. Och precis som jag hoppats på, var taket lika fint som i övriga rum med breda limfärgsmålade plankor.

Strax innan semestern var slut hade vi äntligen tid att ta ner resten av skivorna. Vi tvättade bort limfärgen och målade vitt med Gysinges matta linoljefärg som vi har gjort i övriga rum. Det blev så bra.


I min iver att få reda på hur rummet sett ut tidigare, gjorde jag också ett hål i väggskivorna. Vi tänkte att det kanske var en fin timmervägg bakom som vi skulle kunna ha framme, men det visade sig att vi inte hade lika stor tur där. Visst är det en timmervägg, men den är urhuggen för el, och lappad med brädor där den ursprungliga murstocken varit. Nu grubblar jag mig blå på hur vi ska göra, om vi ska sätta panel, måla väggarna eller tapetsera. Och vilken tapet skulle vi i så fall ha?
Just nu lutar vi åt (efter att hela familjen fått säga sitt) att ha stående hyvlad panel på två väggar. Gärna i två olika bredder för att det ska bli lite mer levande. Egentligen passar det inte med vanlig slät panel i ett gammalt hus, men vi har pärlspont i hall, kök och badrum så det blir lite mycket att ha det här också. Vi funderade ett tag på att ha panel på halva väggarna och tapet ovanför, men det dissades av tonåringen i huset. Dessutom ska vi bygga någon form av bokhylla på en del av väggen så då blir hel panel bäst.

Panelen kommer att bli vitmålad, eller åtminstone nästan vit. Vårt matrum har inte så mycket ljus och med mörkare färger på väggarna blir det som en grotta. Det var ganska mörkt gröna tapeter när min farmor och farfar bodde här, och det fungerar inte för mig. Jag  behöver ljus för att må bra, särskilt under långa mörka vintrar.


Väggarna i matrummet har tidigare varit vitmålade, men det känns lite kallt och tråkigt. Vi vill att det ska vara lite mer ombonat och mysigt - utan att vara mörkt. En mönstrad tapet känns därför som ett bra val. Men vilken? Just nu är jag mest sugen på William Morris-tapeten Pure Willow Bough (mitten i raden längst ner). Det sitter ett tapetprov på väggen som jag kikar lite på då och då medan jag skriver och än så länge känns det bra, men det kan ändra sig om någon timme. De andra är ju också så fina. Och det finns många fler... Beslutsångest!



16 augusti 2017

Abstrakta människor del I


Äntligen har jag påbörjat målerikursen Six Approaches to Abstracting the Figure av Melinda Cootsona. Som jag skrev tidigare så är planen att göra ett avsnitt varje helg de kommande veckorna, och i helgen var det dags för avsnitt ett.

För att inte fastna i (mina egna) krav på ett perfekt resultat, bestämde jag mig för att måla på papper. Det känns lite lättsammare och friare. En målning på papper kan jag slänga bort om jag inte blir nöjd. Det har jag svårare att göra med en målning på duk. De står kvar och väntar på att eventuellt bli övermålade.

Efter att ha läst, tittat på demovideon och funderat lite, bestämde jag mig för att använda tre olika strategier som togs upp i kursen. Strategier som inte är nya för mig. Jag använder mig redan av dem i mitt måleri, men jag tänkte att det kunde bli en skön mjukstart.

Den första strategin var att börja med en energisk undermålning. Flera lager färg, mönster och stora penseldrag. Det är alltid lika lustfyllt och kravlöst.
Den andra strategin var att använda ett foto att utgå ifrån. Gärna en bild med tydliga skillnader mellan ljusa och mörka partier. Jag valde ett foto som jag skrivit ut för länge sedan och skissade upp en kropp med ganska grova linjer. Här var jag inte särskilt noga. Jag försökte få proportionerna någorlunda rätt, men inte exakt. Tanken var att låta undermålningen finnas kvar på klänningen, men det slutade med att jag målade över det mesta ändå.
Min största utmaning är alltid ansiktet. Jag har en tendens att peta för mycket, att måla om och måla över tills allt blir för perfekt. För att inte fastna i det den här gången tog jag till ett trick som jag brukar använda ibland. Att måla med en alldeles för stor och lite sliten pensel. Det går inte att få till fina detaljer när borsten spretar åt alla håll.
Trots att jag inte skulle fokusera på slutresultatet så är jag faktiskt nöjd. Den ser inte exakt ut som fotot, men det var heller inte meningen, och jag gillar känslan. Dessutom gick jag för första gången på länge helt upp i måleriet och älskade varje sekund. Det är skönt att vara igång igen.

12 augusti 2017

I sista minuten med målarkursen



Tidigt i våras, eller det kanske till och med var i höstas, anmälde jag mig till en e-kurs i måleri med konstnären Melinda Cootsona som skulle börja i april. Jag gillar verkligen hennes sätt att måla och namnet på kursen Six Approaches to Abstracting the Figure, lät väldigt bra. Just då kändes det som om det var precis vad jag behövde för att få lite ny inspiration i måleriet. Sedan råkade jag anmäla mig mig till en kurs på högskolan, fick nya uppdrag på jobbet och ställde ut under årets Gästrik Konst... Behöver jag säga att det blev lite för mycket?

Från början trodde jag att jag ändå skulle hinna delta lite grand, men jag insåg snart att det var helt omöjligt. Nu gjorde det inte så mycket tyckte jag, eftersom jag ändå hade tillgång till kursen i sex månader, dvs september ut. Jag hade ju hur mycket tid som helst på mig. Tyckte jag då. Nu börjar jag bli lite stressad. Tiden går fort och snart försvinner den. Så nu är det dags.

Kursen är upplagd i sex olika avsnitt och i varje avsnitt finns två till tre olika ingångar till måleriet. Olika sätt att  måla människor utan att fastna i detaljer. Göra dem mer abstrakta. Här finns inga exakta uppgifter eller tekniker utan mer förslag på hur man kan ta sig an ett motiv, hur man börjar en målning eller vad man kan inspireras av.

Det är sju helger kvar innan september är över, så om jag tar ett avsnitt varje helg hinner jag genomföra kursen innan den försvinner. Jag får naturligtvis anpassa måleriet till den tid jag har. Inga stora målningar som ska blir färdiga, utan mer experiment i mindre format. Kanske till och med på papper? Det borde jag klara. Och framförallt känns det roligt. Som en utmaning. Jag gillar som bekant utmaningar.

Först ska jag dock ta med de två yngsta till affären för lite påfyllnad i byxgarderoben inför skolstart. (Hur kan ben växa så fort?) Och så ska vi måla tak i matrummet. Men sedan så!


7 augusti 2017

Extra energi i köket



All energi som jag tidigare lade på att reta upp mig på vårt stökiga skafferi, behöver jag nu hitta ett annat utlopp för. Och det har jag gjort. Av bara farten har jag fortsatt att röja och rensa i köket. Lådor som tidigare svämmade över av alla möjliga bra-att-ha-prylar, är nu urtorkade och sorterade. Tänk vad mycket bra saker jag hade glömt bort att vi äger.

Jag har också gjort mitt bästa för att tömma skafferiet på alla onödiga dubletter. I helgen har jag lagat vegetarisk lasagne och bakat kladdkakemuffins. (Vi hade fyra förpackningar lasagneplattor och tre förpackningar kakao!)

Bäst av allt är dock att jag ÄNTLIGEN har bytt knoppar på våra köksluckor. Den vänstra dörren under diskbänken har varit utan knopp sedan jag vet inte hur länge, och flera andra hänger löst. Jag har lite halvhjärtat letat nya skruvar till våra gamla porslinsknoppar (som jag älskar!) men när jag hittade en liknande variant på Clas Ohlson fast med bättre skruvar tänkte jag att jag i alla fall kunde prova. Och jag är nöjd. Jag tycker fortfarande att de gamla är finare och mer tidstypiska, men de här sitter fast, och det är ändå det som är det viktigaste.

Kanske får jag till och med så mycket energi att jag orkar måla köksluckorna någon dag. Fast ska jag vara ärlig så gillar jag faktiskt att de ser använda ut. Linoljefärg slits så mycket finare än andra färger. Och det finns inte direkt någon brist på andra projekt att lägga min tid på. Något ska jag nog hitta på!

5 augusti 2017

Ingen energitjuv i skafferiet längre


Vi har ett gammaldags skafferi som det går att gå in i. Ända sedan vi byggde köket (för massor av år sedan) har jag planerat att göra i ordning det ordentligt, i stället för de provisoriska hyllor vi satte in från början, men det har aldrig blivit av. Visst har jag målat golvet, och skruvat dit handtag, men den riktiga renoveringen har fått vänta. Förra helgen fick jag nog av oredan. Det gick inte att se vad vi hade bland allt skräp, och varje gång jag skulle hämta något blev jag irriterad, så jag bestämde mig för att göra en snabb budgetfix i stället för att vänta på den perfekta planeringen.

Efter en inköpstur till Ikea, plockade jag ut allt och rensade bort gamla mjölpåsar och dammiga kryddburkar. Väggarna tvättades och fick ett lager färg till, och sedan skruvades hyllorna upp. Några av de glasburkar jag sparat på (och tryckt upp på översta hyllan för att de kunde vara bra att ha) fick äntligen komma till användning.



Resultatet blev bättre än jag föreställt mig, även om det inte är helt färdigt än. Varje gång jag öppnar skafferidörren blir jag på bättre humör. Och det går att hitta allt utan att leta! Och vi behöver inte köpa dubbet och fyrdubbelt av allt för att vi inte har koll på vad vi har! (Hur många sirapsflaskor kan man ha egentligen?)

Det kommer dessutom att bli ännu bättre när vi har köpt nya återvinningslådor att ställa på golvet och fler fina burkar och lådor att förvara saker i. Några krokar ska också upp så vi får plats med förkläden och brickor.

Äntligen är den envisa energitjuven bortstädad! Jag är så nöjd med mig själv.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...