30 maj 2014

Ska man komma någonstans måste man börja



När vi rustade vårt kök för ungefär tio år sedan, så gjorde vi det verkligen från grunden. Vi rev ut allt och började om från början, men försökte ändå återgå lite till hur det kunde ha sett ut när huset byggdes. Det enda vi sparade var de breda takplankorna som satt dolda under fula spruckna skivor, vedspisen som vi flyttade upp från källaren och golvlisterna som vi hittade i ett oisolerat rum på övervåningen och som hade exakt samma nyans av kimröksgrå som vi målat köket i. (För er som tycker att det låter onödigt att riva ut allt kan jag bara säga att det behövdes!)

Vi hade en ganska tajt budget för köksrenoveringen och även om vi fortfarande trivs med det mesta i vårt kök så blev vissa lösningar inte särskilt bra. Spiskåpan är till exempel en fuskvariant i plåt som vi målade med färg som skulle efterlikna puts. Det var ingen höjdare eftersom den skrovliga färgen gör det omöjligt att hålla den ren. När vi har försökt har den dessutom rostat och fått fula bruna fläckar.

Igår fick jag ett ryck och bestämde mig för att göra något åt det. Först slipade jag ner den skrovliga färgen och tvättade noga med målartvätt. Idag åkte jag till färgaffären och köpte primer för att stoppa rostfläckarna, och vit färg att täcka den med så småningom. 



Jag målade utsidan och Peter tog den lite tråkigare insidan. (En riktigt bra arbetsfördelning tycker jag.) Nu ska det bara torka och så ska det på två lager vit färg som är avtorkningsbar. Underbart.

Det som är lite lustigt med det här renoveringsprojektet är att det är något som jag har retat mig på i flera år men inte gjort något åt. Det har känts som ett oöverstigligt problem och jag har till och med övervägt att riva ner hela kåpan och beställa en ny för att jag inte orkar ta itu med det. Och så går det så lätt! Jag känner att mitt gamla jag är på väg tillbaka. Ska man komma någonstans så måste man börja - resten brukar lösa sig.

Nu är det ingen hejd på mig och nästa projekt blir bänkskivorna. De ska bli svarta. Mer om det senare...

27 maj 2014

Det finns fortfarande några kvar


Det börjar bli tomt på gamla konsttryck i mina lådor. Tio stycken kvar av de små (tog bara med nio på bilden för det såg mer symmetriskt ut) och sedan har jag plats för nytt. Det känns skönt. Det började bli lite för mycket att hålla reda på.

De senaste dagarna har jag grubblat (igen!) på hur jag ska få tid för måleriet. Efter jobb, middag, läxläsning och läggning är det svårt att ta sig för med någonting överhuvudtaget, och att måla kräver både tid och energi. I alla fall om man ska ge sig på större målningar. Idag experimenterade jag med lite monotypi på jobbet, något jag tänkt prova med de ungdomar som besöker Trampolin i veckan, och fick lite idéer om mindre måleriprojekt som jag skulle kunna genomföra här hemma på kvällstid. Lite enklare, inte så tidskrävande, men ändå roligt. Och så skulle jag må bra av att komma igång igen. Ju längre tiden går, desto svårare är det (och desto sämre mår jag...). Med lite planering så borde jag kunna spendera åtminstone två kvällar i målarrummet. Det måste jag.

21 maj 2014

Vårfärger i målarrummet

Om man ska gå efter mitt Instagram så var det åtta veckor sedan jag var i målarrummet sist. Åtta veckor! Inte undra på att jag känner mig stressad. Det blir aldrig bra när jag tar en så här lång paus. Jag blir sur och tvär och det tar lång tid att hitta tillbaka till skapandet.

Igår kväll bestämde jag mig för att det var dags att göra något åt saken. Utan att tänka allt för mycket satte jag igång med att skapa collagebakgrunder av en gammal ratad akrylmålning. Målningen klipptes i bitar och limmades på uppspända dukar. Vissa delar målade jag över med gult för att ge en enhetlig färg. Hur jag ska gå vidare har jag ingen aning om, men det kändes skönt att komma igång igen. Det ska inte gå åtta veckor till nästa gång.

13 maj 2014

Det händer saker även om det inte syns - men inte tillräckligt


Även om mitt måleri har hamnat i skymundan sedan jag bytte jobb så händer det lite bakom kulisserna i alla fall. Den här veckan har jag sökt till en jurybedömd utställning i Ljusne, som jag har varit med på ett år tidigare. Förra året hann jag inte med att söka, men i år hade jag några tavlor kvar hemma som jag tycker passar in på årets tema demokrati och integration. Vi får se hur det går.

Jag trodde faktiskt att det skulle gå bättre att kombinera mitt nya arbete med måleriet, men hittills har det varit stört omöjligt. Jag har jobbat alldeles för mycket och varit dödstrött när jag väl har kommit hem. I början saknade jag det inte så mycket eftersom mina arbetsuppgifter gav mig så mycket nytt och spännande att tänka på, men jag borde ha insett att det inte räcker i längden. Jag har skrivit det förut: Jag måste måla för att må bra! Men när? Och hur? Det återstår att lösa...


12 maj 2014

Mamma eller konstnär?

Balansakt 1-4, 2013, blandteknik, 16x22 cm
Idag är det invigning av den årliga konstveckan på Österfärnebo bibliotek. Jag har några tavlor med, bland annat de fyra här ovanför som jag tidigare visat på Galleri K i höstas. Tyvärr kunde jag inte vara med på själva invigningen eftersom logistiken krånglade. Peter blev kvar på jobbet lite senare än vanligt och jag var tvungen att fixa middag och skjutsa på fotbollsträning. Ganska passande egentligen med tanke på bilderna med balanserande figurer. Den som tittar närmare kan se att de balanserar på ord rivna ur föräldratidningar. Det är inte så lätt att få ihop det alla gånger.

11 maj 2014

Drömmer om en ateljé - igen



När jag har fått en idé i huvudet så är det så svårt att få den därifrån. Just nu går jag och drömmer om en ateljé igen. Det har jag i och för sig gjort länge. Först drömde jag om att bygga en i ladugården, sedan om att hyra en någon annanstans, men av olika anledningar har de planerna kasserats. Den senaste varianten är att bygga en liten stuga på tomten, och jag letar modeller, funderar över placering och behov. Det är så roligt! Men uttröttande. Jag skulle bara vilja knäppa med fingrarna så stod den där, färdig att inredas. Riktigt så lätt kommer det nog inte att gå.

5 maj 2014

Helgen i bilder


Hela långhelgen tillbringade vi i Järvsö för att fira min svärmors födelsedag. Vi åt och drack gott, tittade på och lärde oss mer om djur, och hade det allmänt trevligt. När vi kom hem hade vi på något sätt bestämt att vi ska köpa hund... Hur gick det till? Var det vargarna eller den gulliga fjällräven som påverkade? Fast egentligen är det inget förhastat beslut. Vi sa till Mira för sju år sedan att vi kunde köpa hund när hon fyller fjorton, och det har hon inte låtit oss glömma. I höst fyller hon. Det kanske är dags.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...