31 januari 2012

Beroendeframkallande sysselsättning

Ojämnt och taffligt men helt underbart roligt
Halsduken växer sakta men säkert. Jag gav upp alla försök att göra något annat än helt vanlig rätstickning efter att ha dragit upp och gjort om fyra gånger, och det visade sig att det enklaste var alldeles precis vad jag ville ha. Stickningen är visserligen gles och ojämn, men färgerna är underbara, garnet är mjukt och jag älskar den! Jag är helt besatt och ägnar varje liten ledig minut åt att lägga på några rader. Det är så bra med ett garn som ändrar färg själv, för jag tänker hela tiden "Jag ska bara sticka tills det blir en ny färg... " Dessutom har jag märkt att jag tänker så bra när jag stickar. Det blir lite meditativt, ungefär som att ta en långpromenad. Det går inte att göra så mycket annat än att tänka.

Idag ska jag däremot hålla mig borta från stickningen (jag får nog gömma undan den i en låda) så jag får lite annat gjort. Två punkter blev kvar på gårdagens lista: Installera skrivare och skissa på idé. Dags att sätta igång!

30 januari 2012

På samma sida som Anton Corbijn

Kultursidan i Nöjesmix
Mamma ringde i helgen och berättade att hon hittat en liten text om mig i en gratis nöjestidning, Nöjesmix, som hon hade tagit när hon var och shoppade. Det står om utställningen (som nu är inne på sista veckan) och även om huldas byrålåda, vilket var en rolig överraskning. Jag hade ingen aning om att jag fanns med där.

På dagens agenda  (inte nödvändigtvis i rätt ordning):
  • Ringa Skatteverket
  • Åka med Mira till tandläkaren
  • Läsa igenom dagens kursinlägg och göra eventuella uppgifter
  • Installera skrivaren
  • Beställa mer papper
  • Zumba
  • Skissa lite på en idé jag fick igår

29 januari 2012

Lite musik på en söndag?


Jag samlar på upplyftande musik som jag kan addera till min Lycka-lista på Spotify. Den här musikvideon tipsade en av deltagarna på e-kursen om och den ska nog få hoppa in där. Texten är en mycket bra påminnelse för mig som har en tendens att boa in mig här hemma och inte vilja gå utanför dörren.

28 januari 2012

Who are my who?

Ursprungsfotot av Wrote, redigerat av mig.  (CCby2.0)
Hello Soul Hello Business pågår för fullt. Jag har lite problem med att hänga med i svängarna, och ändå har jag ganska mycket tid att ägna åt den just nu. Den här veckan har ägnats åt tanken att man som egen företagare faktiskt kan välja sina kunder och samarbetspartners. Vi har fått flera uppgifter där vi ska fundera över vilken typ av människor vi skulle vilja arbeta med och vilka vi inte vill arbeta med. Många av deltagarna verkar veta precis vad de vill och vad de inte vill. De berättar om situationer där de blivit illa behandlade och hur de vill undvika det. Själv har jag hittills haft tur att bara träffa på trevliga köpare. Jag har aldrig haft problem med någon som totalsågat det jag gör, inte har betalat, eller velat lämna tillbaka någon tavla. Tvärtom. Flera har däremot kommit tillbaka eller på annat sätt hört av sig och berättat hur nöjda de är med sin tavla. Underbart! Visst har jag upplevt att människor är kritiska till det jag gör, men de personerna stannar ju inte särskilt länge på en utställning, och surfar inte in på min blogg, så de påverkar inte mig särskilt mycket.

Om jag ändå ska försöka formulera några tankar kring hur jag vill att en idealisk kund eller samarbetspartner ska vara, så har jag kommit fram till fem ovanstående punkter. Jag vill arbeta med människor som är öppna och ärliga, vänliga, reflekterande, som har humor och kan skratta åt sig själva och som tar ansvar. Ganska grundläggande saker, kan jag tycka. Sedan är ju frågan om jag själv kan leva upp till mina krav. Det kanske jag får jobba på...


27 januari 2012

Jag har lärt mig tre nya saker


I går tog jag en tur in till Gävle för att träffa en företagsrådgivare. Ett möte som jag inte ens vågade boka in tidigare. Det gick hur bra som helst. Jag fick träffa en trevlig tjej som gav mig svar på några praktiska frågor, och så fick jag information om starta-eget-kursen som börjar om två veckor. Inget skrämmande alls. Såklart!

Lärdom nummer ett: Var inte rädd för saker som inte är farliga.

Det lustiga är att jag innan mötet hade föreställt mig hur jag skulle bli ifrågasatt, hur de skulle säga "Men lilla gumman, det där håller ju inte. Du förstår väl att du måste ha en bättre affärsidé", så jag pladdrade såklart på i mitt vanliga tempo och förklarade att jag förstod att det inte gick att leva på det här, och att jag skulle såklart jobba deltid också... Svaret jag fick var: "Det vet man aldrig!".

Lärdom nummer två: Var tyst! (åtminstone ibland).

Lärdom nummer tre är av ett mer praktiskt slag. På väg hem från Gävle stannade jag för att handla på Ikea. För att fördriva tiden innan de öppnade gick jag in på Coop och strosade omkring. På garnhyllan, där jag aldrig tittar annars, hittade jag det vackra garnnystanet på bilden här ovanför. Det har exakt de färger har velat ha på en halsduk, och jag kunde inte låta bli att köpa det, trots att jag aldrig i mitt liv har stickat något användbart. Lite försiktig var jag dock eftersom jag bara köpte ett nystan. Jag tänker att jag kan köpa fler när jag märker hur mycket som behövs och om det ens blir något. För att fräscha upp mina gamla slöjdkunskaper googlade jag igår kväll på stickning för nybörjare och vet nu i teorin hur jag ska göra. Det återstår att se hur det fungerar praktiskt.

Lärdom nummer tre: Det är skillnad på en rät och en avig maska. 



26 januari 2012

Varför vänta?


Så här ser golvet i målarrummet ut för tillfället. Jag fick ett ryck i går och rev ut allt ur några skåp och förflyttade själva skåpen till övervåningen utan att ha köpt något nytt att stoppa alla prylar i. Smart? Nej, kanske inte, men ganska roligt! Jag har ju den här tanken att jag inte ska skjuta upp saker, att det är lika bra att ta itu med sina idéer på en gång. Mitt ord för 2012 är ju faktiskt NU.

(Fast jag tänker inte ta reda på röran just nu. I stället ska jag iväg på ett spännande möte. Mer om det senare.)

25 januari 2012

Nu ska jag sluta drömma

Hurts från Ikea
Tänk om man kunde stänga av hjärnan ibland! Jag kan inte släppa mitt grubbel på arbetsplats. Jag är fullt medveten om att det inte är något livsnödvändigt, men min hjärna håller inte riktigt med. Den arbetar för fullt med att lista fördelar och nackdelar med olika lösningar. Nu måste jag bara bestämma mig hur jag ska göra och sedan sätta igång. Skrivaren är på väg och jag vill kunna använda den på en gång.

Just nu lutar det mest åt att jag gör en kontorsvägg i mitt målarrum. Jag får väl helt enkelt låta bli att stänka så mycket där inne. Dessutom behöver jag någon praktisk möbel att förvara mina bilder i, och jag har länge sneglat på Ikeahurtsen här ovanför som har stora platta lådor. Ett par sådana skulle passa perfekt. Nu ska jag snabbt leta fram måttbandet och skriva upp vad jag behöver innan jag ändrar mig igen. Nu är det slut på drömmandet. Idag ska jag vara effektiv!

24 januari 2012

Det ena ger det andra

Igår beställde jag en lite mer avancerad skrivare än den vi har nu (som är i princip halvdöd). Tanken är att jag ska kunna skriva ut konsttryck med hög kvalitet här hemma istället för att lämna iväg för tryckning. Jag har grubblat mig blå över beslutet, men nu när det är fattat känns allt helt rätt. Det är bara ett problem. Var ska jag göra av den?
Ett lite stökigt hörn i mitt målarrum...
Mitt målarrum är proppfullt av material och jag vill varken ta upp nödvändig skrivbordsyta med en stor skrivare, eller utsätta skrivaren för alla färgstänk och slipdammpartiklar som yr i luften där inne. Det enda möjliga hörnet är ovanpå en rad skåp där jag för närvarande förvarar stora lådor med tyg, min symaskin, gamla ramar och lite annat tjafs. Om jag röjer där och försöker hitta något annat ställe för tygerna, kanske den skulle kunna stå där om jag syr något slags fodral så att den åtminstone är lite skyddad när den inte används.
...och ett annat hörn i mitt vardagsrum
En annan tanke är att flytta undan ett skåp i vardagsrummet och göra en arbetsplats där, men då måste jag hitta en annan plats för skåpet, som jag älskar (och som är fullt av gardiner och dukar), och dessutom måste jag köpa ett nytt skrivbord. Jag är så nöjd med möbleringen i vårt vardagsrum nu, det är så lugnt och skönt, och behöver verkligen inte en stökig arbetsplats, så ska den vara där måste jag verkligen lägga ner lite energi på att göra det snyggt.

Ett tredje alternativ, som jag försökte sälja in till familjen i går, är att göra om hela tv-rummet till ett kontor och pysselrum (det senare lade jag till för att barnen skulle tycka att det var en bra idé), men det är egentligen inget bra förslag för det skulle innebära att vi måste slänga ut hörnsoffan, och jag gillar verkligen att hela familjen kan krypa upp där på fredagskvällarna. Dessutom tyckte Peter att det var en riktigt dålig idé, och han kanske ska få vara med och bestämma han också...

Just nu lutar jag åt vardagsrumshörnförslaget... Kanske jag ska surfa in på Blocket eller Ikea och se om det finns något passande skrivbord? Det är ju tur ändå att man inte har allvarligare problem!


23 januari 2012

Man kan inte älskas av alla

"Blommig I", 2012, akryl och collage på duk, 35x35 cm (Såld)
Så har jag då fått min första dåliga recension. Sanna Wikström från Gefle Dagblad verkar inte alls förstå sig på mina damer, och skrev ganska surt om min utställning i lördagens tidning. Synd för henne tänker jag då, och tackar min lyckliga stjärna för att Arbetarbladet var där först. Efter den trevliga recensionen kan jag ta några dåliga. 

Lite förlåtande är det dock att hon i samma recension hyllade en annan utställning som hade vernissage samtidigt i Hofors. Det var Anette Sundell och Eva Perpåls, två konstnärer (och även lärare!) från Sandviken, som gör fantastiskt vackra, (och ibland roliga) mosaiker. Så lite bra smak har hon ju i alla fall, även om hon inte gillar mina tavlor. Än.



22 januari 2012

Tjugofem år gamla teckningar

Ett collage gjort av teckningar från 1987-1991
Häromdagen skrev jag att min pappa kom hit med mina gamla ritblock från när jag var liten. Jag kunde inte låta bli att visa några av bilderna. Som man kan se var jag redan då inriktad på att teckna damer i alla former, varvat med lite djur, mode och barn. Precis som nu alltså, även om kläderna i mina målningar inte har riktigt samma stil idag. Ska jag tolka det som om jag redan då hade hittat min stil, eller att jag inte har utvecklats någonting sedan dess? Jag bara undrar...

21 januari 2012

Gissa vad jag läser?

Ett fint pocketfodral från Linda på duger.se...
... men ingen skräplitteratur inuti
I förrgår fick jag ett brev på posten. I utbyte mot några vykort fick jag det här fina handsydda pocketfodralet av Linda som har sidan duger.se.  Jättefint och praktiskt om man inte vill skylta med vad man läser... eller skydda boken... eller bara vill ha något snyggt. Dessutom matchar den min väska. Perfekt.

20 januari 2012

I efterhand verkar det så enkelt

En glimt ur min anteckningsbok
Igår gjorde jag något som från början verkade väldigt läskigt, men som sedan visade sig inte alls vara så farligt. Ofta är det så, att jag i efterhand funderar över vad det var jag gruvade mig för. Man kan tycka att jag vid trettioåtta års ålder borde ha lärt mig att det inte tjänar något till att gruva sig och skjuta upp saker som känns obehagliga. Det är bättre att ta tjuren vid hornen på en gång. Fast jag ska inte vara orättvis mot mig själv. Jag har lärt mig en hel del, och jag sticker inte lika ofta huvudet i sanden som när jag var yngre, men ändå. Varför grubbla överhuvudtaget?

Hursomhelst så gällde mitt problem det här med företagande. Såklart. Jag känner mig så liten och dum när jag ens funderar på att ta tag i det problemet, att jag bara har lust att springa och gömma mig, men det löser ju ingenting. Jag vill ha kontroll. Jag vill veta hur ett företag fungerar och då måste jag ju göra något åt det.

Som jag har skrivit tidigare, tog jag före jul mod till mig och anmälde mig till en lokal starta-eget-kurs, där jag tänkte att jag skulle kunna få svar på många av mina frågor. Anmälan skedde via mail och var bara en intresseanmälan, men eftersom jag inte fått information om innehåll och tider trots att den skulle ha börjat i slutet av januari, har jag tänkt att den nog har blivit inställd. Och vad gör jag då? Ringer och frågar om när kursen ska starta? Nej. På mitt vanliga kan-själv-sätt har jag den senaste tiden ägnat många timmar åt att läsa i böcker och klicka mig fram på olika sidor på nätet för att själv ta reda på det jag vill veta, men jag blir inte mycket klokare. Visst har jag lite bättre hum om momsregistrering, bokföringsmetoder och allt möjligt annat, men jag vet ändå inte hur jag ska göra.

Igår bestämde jag mig för att inse att jag inte kan själv, utan måste ta hjälp från någon som vet. Jag mailade en av de ansvariga för starta-eget-kursen, beskrev mitt problem och undrade om kursen skulle starta eller om hon visste var jag annars skulle vända mig. Snabbt som ögat fick jag svar att kursen börjar vecka 6 och att jag kunde boka tid hos henne för rådgivning innan. Så enkelt! Varför kan jag inte inse det redan från början?


19 januari 2012

Utrensning



Det verkar som om det just nu är rätt tid för utrensning av garderober och skrymslen. Göra sig av med gamla saker och ge plats för något nytt och fräscht. I alla fall  om man ska döma av de lådor och påsar som burits in i det här huset den senaste veckan, för det som rensas ut i andras hem har en knepig förmåga att leta sig in i mitt. Jag förstår inte hur det går till.

Häromdagen kom min svärmor hit med en låda full av färgpigment, penslar, akrylfärg och pysselsaker. Hur ska jag kunna säga nej till det? Det är ju som julafton på nytt. Och igår kom min pappa hit med mina gamla teckningsblock, vattenfärger och en hel påse med gamla brev. En riktig nostalgitripp (och nästan lite pinsamt att titta på gamla teckningar från när jag var fjorton). De sakerna måste ju självklart också få stanna.

I morse  flyttade jag om lite i målarrummet så att färgerna fick plats, breven och teckningarna har ännu inte hittat någon förvaring till, men det ska nog lösa sig. Jag måste bara klura ut vad jag ska rensa bort... och vem jag ska ge det till?

18 januari 2012

Vilka ska jag välja?

"Allt hänger ihop", 2012, akryl och collage på duk, 90x90 cm
Nyligen blev jag påmind om att jag ska beställa vykort till nästa utställning i april. Jag påbörjade arbetet i går kväll men var tvungen att avsluta för jag kunde inte bestämma mig för vilka motiv som förtjänar att förevigas i vykortsform. Bilden här ovanför är en av mina favoriter och skulle passa bra in på ett vykort, men sedan då?  Hur många ska jag beställa? Det kommer antagligen att vara färre besökare i år, eftersom jag ska vara i Årsunda, och jag vill ju inte sitta på en hög vykort som inte blir sålda.

Och sedan finns det ju så många andra roliga produkter... klistermärken och adresslappar och...Många beslut blir det. Vilka underbara problem jag har!

17 januari 2012

Ännu en dag för tankar

"Återvinningskonst 42", 2012, blandteknik, 15x15 cm (Såld)
Gårdagens kursstart ledde till många funderingar. Varför gör jag det jag gör? Vad är viktigt för mig? Egentligen är det inga nya frågor, det har jag grubblat över många gånger tidigare, men jag har alltid känt att mina funderingar inte riktigt passar in i en mer traditionell syn på företagande, med affärsidéer och marknadsundersökningar. Hello Soul Hello Business känns som helt rätt kurs för mig just nu och jag tänker ägna ännu en dag åt att tänka, skriva i min anteckningsbok och läsa vad övriga deltagare har att säga om sina erfarenheter. Inget måleri idag alltså. Det kan behövas annat ibland också.

16 januari 2012

Och nu då?

"Återvinningskonst 41", 2012, blandteknik, 15x15 cm (SÅLD)
Förra veckan var hektisk. Det var massor att förbereda inför utställningen i Hofors, och jag hade fullt upp hela dagarna. Nu är vernissagen avklarad och utställningen sköter sig själv i tre veckor. Nästa utställning är inte förrän om tre månader. Vad ska jag göra nu? Inga problem. Jag har har en plan.

Idag börjar nämligen en e-kurs som jag har anmält mig till. Den heter Hello Soul Hello Business och är ett samarbete mellan Kelly Rae Roberts och Beth Nicholls från Do what you love. Jag gick ju en e-kurs i våras för Kelly Rae Roberts som hette Flying Lessons och den gav mig massor av idéer om hur man kan starta ett kreativt företag och med den här kursen är jag redo för nästa steg. Hur ska jag kunna leva på det jag vill göra? Det är där det stora problemet kommer. Jag är livrädd för allt som har med ekonomi och företagande att göra. Det känns så otroligt besvärligt att sätta sig in i alla regler och annat, och eftersom jag är en sådan som vill förstå allt på en gång, har det varit lättare att bara sätta stoppa huvudet i sanden och hoppas att det ska försvinna. Inte en särskilt smart strategi.

Ett av mina största mål med min tjänstledighet är att tvinga mig själv att komma över den här skräcken. Min man och jag har redan en enskild firma eftersom vi äger en gård, men jag har hela tiden lämnat över allt ansvar till honom. Det håller inte i längden. Jag måste ha kontroll över mitt eget och det är bara att kasta sig ut. För att verkligen inte kunna komma undan har jag också anmält mig till en starta-eget-kurs på det lokala företagscentret. Det är riktigt läskigt för då kan jag inte gömma mig bakom datorn. Men det som inte dödar härdar. Sägs det i alla fall...

15 januari 2012

Bilder från utställningen

Välkommen in på utställning!
Vi börjar rundturen direkt till vänster. Här är den lite mer färgglada väggen. Alla fem tavlor såldes.
Vägg två med lite större målningar och lite mer dämpade pasteller.
Halva vägg tre (jag missade att fotografera en tavla) och halva vägg fyra.
Vägg fyra (som blev alldeles suddig) med en gammal målning som jag lånade in för att det inte skulle se så tomt ut.
Gårdagens vernissage gick jättebra. Det var en stadig ström människor som kom, vilket jag inte riktigt räknat med eftersom Hofors inte är någon stor stad. Tiden gick så fort på slutet att jag missade att det var stängningsdags. Naturligtvis glömde jag att fotografera under själva vernissagen och har inte ett enda foto där jag är med.

Som vanligt kände jag mig alldeles uppskruvad på kvällen, och hade svårt att fokusera på något annat än utställningen och alla jag pratat med. Det är en mycket märklig men upplyftande känsla att stå så mycket i fokus under några timmar. Tur ändå att man inte gör det varje dag. Jag skulle bli odräglig.


14 januari 2012

Min första riktiga recension

Ur Arbetarbladet den 14 januari 2012
Det var med stor nyfikenhet jag öppnade tidningen i morse. Som jag skrivit tidigare var jag förberedd på att bli totalsågad, men det blev inte alls så. Jag fick en fin recension där det känns som om recensenten har förstått det jag vill med mina tavlor, även om jag inte riktigt håller med om tolkningen av bilden här ovanför. men det är ju det som är så kul. Alla har rätt till sin egen tolkning. Att återvinningstavlorna inte håller samma kvalitet håller jag också helt med om. Det ligger liksom i deras natur. De är snabba, av billigt material och därför så kravlösa. Och omtyckta. Jag sålde sex stycken av totalt sju idag. Nu ska jag fira med lite bubbel och så kommer det bilder från utställningen i morgon.

Idag är det dags!

"Delar av en helhet", 2012, blandteknik (återvinningskonst), 30x30 cm
Äntligen är det lördag och dags för vernissage på Galleri Boken på Hofors bibliotek. Kom gärna dit och hälsa på! Jag är där mellan 11 och 14.

(Det stod om utställningen i tidningen i morse... men mer om det när jag kommer hem. Nu måste jag springa!)

13 januari 2012

Allt klart för morgondagen

Ny större (!) återvinningstavla på köksväggen, SÅLD
Äntligen är allt klart inför morgondagens vernissage. Jag har jobbat frenetiskt idag med att göra färdig den nya hemsidan/bloggen så att jag inte lämnar ut visitkort som leder till ingenting. Nu är jag riktigt nöjd med sidan faktiskt, i alla fall för tillfället. Det bästa med den är att jag kan ändra precis hur mycket jag vill och att jag har samma inloggning som till bloggen. Enkelt alltså, det gillar jag. Titta gärna in via länken som finns i flikarna här ovanför.

Förutom slitet vid datorn har jag också ramat in ännu en tavla som jag ska ta med till utställningen i morgon. Snacka om sista minuten! Det är en återvinningstavla som jag gjorde igår. Den här är större än mina vanliga återvinningstavlor, själva målningen är 30x30 cm och ramen är 50x50. Huset är gjort av en kasserad akvarell och jag har hållit mig till en ganska dämpad färgskala med vitt, ockra, preussiskt blå och bränd umbra. Jag älskar den kombinationen.

Tankar om att ställa ut: Priser

Nya återvinningstavlor på galleriets vägg
Prislistan till utställningen i Hofors är precis färdigskriven och ivägskickad. Det känns bra att beslutet är fattat, men det föregicks av en hel del grubbel och diskussioner. Hur sätter man egentligen ett pris på sin konst? Ett pris som känns rimligt för både konstnär och köpare?

Det finns två olika system (som jag ser det) för att prissätta sina alster. Vissa förespråkar att sätta pris efter känsla, eller tid det tagit att måla, dvs om man tycker särskilt mycket om en tavla eller om den tagit lång tid att göra ska den ha ett högt pris, medan en annan tavla av samma storlek kan få ett lägre pris för att den gick snabbare att göra, eller inte tilltalar konstnären lika mycket. Det andra systemet är att prissätta efter storlek. Samma storlek betyder samma pris oavsett om den ena tavlan är bättre än den andra. Jag har alltid använt det senare alternativet, eftersom det känns enklast. Jag behöver inte grubbla över hur jag känner inför en tavla. Jag bara tittar på storleken och sätter priset efter den. Dessutom är det systemet enklare att förklara för en eventuell köpare.

Valet av system är dock inte det enda beslutet att fatta. Om man som jag prissätter efter storlek, måste man bestämma hur man mäter storleken på tavlan och hur man sedan bestämmer själva priset. Ett sätt är att räkna ut hur många kvadratcentimeter tavlan är och sedan multiplicera det med en vald siffra. Ett annat sätt, som jag använder, är att hoppa över den första uträkningen och bara multiplicera sidan på målningen med en vald siffra. Jag gör alltid (än så länge) kvadratiska tavlor, men jag tänker att det lika gärna kan fungera på andra format om man till exempel bestämmer sig för att alltid använda den längsta sidan. Anledningen till att jag gör så är dels för att det är enklare, men framför allt för att det ger bättre fördelning av priset för olika storlekar. Om man prissätter efter kvadratcentimeter så blir små tavlor väldigt billiga och stora tavlor väldigt dyra. Jag ska ge ett exempel. Om jag bestämmer att ett rimligt pris för en målning på 50x50 cm är 3000 kr så betyder det att jag enligt kvadratcentimetersmetoden har multiplicerat med 1,2 och enligt sidmetoden med 60. I andra storlekar ser det då ut så här:


En liten målning kräver oftast lika mycket tid att göra som en större. Då är det inte rimligt, tycker jag, att det ska skilja så mycket i pris.

Det här gäller naturligtvis tavlor gjorda i samma teknik. En akvarell får oftast inte samma pris som en oljemålning även om de har samma storlek. I mitt fall betyder det att mina återvinningstavlor är mycket billigare än akrylmålningarna. Det beror på att de är mindre, går snabbare att göra, inte kräver lika mycket tankearbete och dessutom är det mesta av materialet gratis.

Så här tänker alltså jag. Krångligt och fyrkantigt kanske vissa tycker, men för mig är det en hyfsat enkel lösning på ett knivigt problem. Sedan måste man ju ändå bestämma vad man ska använda för siffra att multiplicera med, var den rimliga nivån ligger, men det är en annan fråga.

12 januari 2012

Delar av en helhet

"Vad bär du på?II", 2012, akryl och collage på duk, 50x50 cm, SÅLD
När jag målar inför en utställning vill jag gärna ha ett tema att utgå ifrån, ett ord eller en fras att tänka på när jag väljer mina motiv, så att det finns en röd tråd genom hela utställningen. Det är oftast någon idé eller tanke som jag går och grubblar över,  något som är aktuellt i mitt liv just då.

Min första utställning någonsin hette till exempel "På väg" och handlade mycket om min påbörjade resa som konstnär. Till förra årets utställning på Göransson Arena hade jag valt ordet "Tillsammans" eftersom jag tyckte att jag hade varit alltför fokuserad på mig själv tidigare. (Det visade sig i måleriet att jag fortfarande var ganska självcentrerad, men det är en annan historia.)

Ibland har temat jag valt utvecklats under målandets gång, så att slutresultatet har blivit något helt annat än det jag börjat med. Det gör ingenting. Tvärtom är det en av de saker jag tycker är härligt med måleriet, att det hela tiden dyker upp nya idéer som måste fram. Det viktiga är att det i slutändan hänger ihop, oavsett var det var jag började.

Utställningen som börjar på lördag är kanske inte min allra mest välplanerade, eftersom jag har haft så lite tid till förberedelser, men jag har en tanke bakom och känner mig ganska nöjd med helheten. Temat är "Delar av en helhet" och det är något jag har grubblat över den senaste tiden, särskilt när det gäller människor. Trots att man tror att man vet precis hur en människa är, så dyker det hela tiden upp nya berättelser som förändrar bilden. Vi är alla uppbyggda av så många olika berättelser som inte syns vid första anblicken. Det som kan verka så enkelt visar sig vara ganska komplicerat när man granskar det närmare.

I mina senaste målningar har jag därför arbetat mer med collage än tidigare. Små bitar som bygger upp en helhet. I bilden här ovanför är till exempel hela kappan gjord av text, olika berättelser som hon bär på, men som inte är synliga för andra om man inte tittar väldigt noga. Bakgrunden är också gjord av collagebitar, men den är helt övermålad så att man bara ser själva strukturen, delarna. I titeln försöker jag förklara mina tankar något, men också lämna öppet för andra tolkningar. Det är en fin balansgång mellan att visa vad jag tänker, och att styra besökarnas tolkningar för mycket. Jag har lärt mig att det jag ser i mina målningar inte alltid är vad andra ser. De kan göra en helt annan tolkning, som är minst lika bra som min. Och det är precis det jag går och grubblar över. Det finns många olika delar av en helhet.

11 januari 2012

Nya upptäckter att utforska

Återvinningskonst 40, 2011, blandteknik, 15x15 cm, SÅLD
Det var länge sedan jag fyllde på min länklista, men det betyder inte att jag inte gjort nya upptäckter att utforska. Jag har flera nya favoriter som jag återkommer till som till exempel:

Golly Bard´s Drawing Room  där konstnären Holly Ward Bimba visar sina fantastiska finkänsliga teckningar som hon bland annat trycker på tyg.
Rachael Taylor en brittisk designer som gör vackra mönster och skriver om vad hon inspireras av.

The Jealous Curator som bäst beskrivs med underrubriken : "A collection of artwork that inspires & depresses me. I know it´s good when I´m left thinking DAMN I WISH I THOUGHT OF THAT.

Do what you love där Beth Nicholls skriver om precis det som bloggen heter, att göra det man älskar.

10 januari 2012

Lapp på lapp

Återvinningskonst på väg...
Det  blev tre nya återvinningstavlor gjorda idag, i glada färger och med ett motiv som passar perfekt tillsammans med de övriga tavlorna. Nu ska jag bara rama in dem och sedan är allt klart för hängning i morgon. Som tur är har jag min snälla svärmor som hjälper mig med det. Hon har öga för sånt. Vilken tur jag har!

Sista och första

Hela golvet täckt av ramar som ska spacklas
Sista dagen innan hängning, men också första dagen det verkligen märks att jag är tjänstledig från skolan. Egentligen var första dagen i går, men barnen hade studiedag så Mira var hemma (de övriga hade jag lånat ut), vilket gjorde att det mer kändes som en extradag på jullovet. Idag är det däremot helt tyst i huset. Vi har kommit överens om att Peter skjutsar alla tre på morgonen och så kan jag vara hemma när Greta och Mira kommer med bussen, och sedan hämta Sonia på förskolan. Det känns som en skön lösning. Jag slipper göra mig i ordning och ge mig ut på morgonen, och Peter behöver inte stressa hem utan kan träna efter jobbet om han vill.

Igår hann jag färdigt med alla ramarna. Jag hann faktiskt också måla lite annat, men det blev inget bra så jag ger upp den idéen. Idag ska jag fixa upphängningsanordning på tavlorna, skriva dit (och i vissa fall komma på) titlar samt det allra viktigaste: Fotografera alla bilder! Jag vill inte upprepa misstaget att sälja tavlor som jag inte har ordentliga foton på. Eftersom jag inte har någon riktig fotostudio, håller jag tummarna för klart väder idag så jag kan ta bilderna utomhus.

Blir det tid över, vilket det troligtvis blir, tänkte jag försöka hinna med några återvinningstavlor. Det gäller att ligga i in i det sista.

9 januari 2012

En tillfredsställande samling

Nyinramad tavla lutad mot skåpet i vardagsrummet
Samlingen av inramade tavlor i vardagsrummet växte under dagen igår. Det är så otroligt tillfredsställande att se alla tavlorna samlade på det sättet. Inramningen gör en sådan skillnad på en målning. Har jag varit det minsta tveksam kring någon bild, om den passar in eller inte, kan en vit listram förändra hela intrycket. Nu ser alla ut att höra ihop. Det blir en så fin helhet, jämfört med om jag haft olika ramar.

Själva arbetet med att sätta dit listerna är ganska tidsödande, men inte särskilt svårt och inte dyrt heller för den delen. Det finns ingen anledning att lämna in dem för inramning när jag så enkelt kan göra det själv. Dessutom hade det inte varit något alternativ nu när jag är så här sen...

Idag ska jag spackla över spikhål och måla på lite mer vitt på ramarna, fixa upphängning och skriva titlar. Sedan har jag en idé för några mindre målningar också förstås som jag inte hann med igår. Vi får se hur mycket jag hinner idag.

8 januari 2012

Blommor, ränder och prickar

Utan titel än så länge, 2012, akryl och collage på duk, 35x35 cm, SÅLD
Tre dagar kvar innan hängning och jag känner mig ganska nöjd faktiskt. Hela gårdagen ägnade jag åt måleriet och hann med två nya målningar, bland annat den här ovanför. Jag kunde inte motstå att göra lite mönster. Det syns lite dåligt på fotot men klänningen är gjord av text som lyser igenom bakom blommorna.

Planen för idag är inte att måla mer, utan att allt ska ramas in. Lustigt nog har jag helt plötsligt massor av idéer på målningar jag vill göra. Kanske hinner jag prova någon av idéerna i kväll om jag skyndar mig med ramarna. Det är bäst att sätta igång.


7 januari 2012

Sista-minuten-nervositet


Huset är lugnt och tyst och jag har hela dagen för mig själv. Det behövs. Vi kom hem senare än beräknat från gårdagens släktmiddag och några lister blev inte målade, så det är det första jag ska göra idag. Just nu känns det faktiskt helt okej med förberedelserna. Jag har mycket att göra, men det känns hanterbart.

Däremot har jag  lite ångestkänslor över att visa upp mina tavlor. Lite sista-minuten-nervositet. Som alltid. Jag har hittills varit förskonad från svidande kritik. Det mesta som har sagts eller skrivits har varit positivt och jag väntar bara på den stora smällen (såklart - varför kan man inte bara vara nöjd?). Mina målningar är inte av den sorten som tilltalar konstkritiker. De är föreställande, lite söta och i pastellfärg. Som gjort för en totalsågning på kultursidorna. Och samtidigt så struntar jag egentligen i det. Mitt mål är inte att vara rätt. Mitt mål är att måla det jag vill, det jag tycker känns rätt. Såklart. Det gäller bara att komma ihåg det.

(Det mest troliga är att det inte kommer någon från tidningen alls. Hofors är ett litet samhälle och jag är ingen stor konstnär, men någon gång ska ju vara den första.)

6 januari 2012

Återvinningskonst i större format

Färdiga målningar på rad
Mina återvinningstavlor är vanligtvis små 15x15 cm, gjorda på ett kartongunderlag och monterade i en riktig glasram. I år har jag experimenterat med återvinning i lite större format. Bilderna är ovanför är 35x35 cm och är  gjorda på duk. De ska ramas in med en vit listram, men utan glas. Jag är riktigt nöjd med dem.

Idag ska jag fokusera på att göra färdigt lite detaljer på några målningar, och så måste jag börja måla lister så jag kan rama in allihop. Sedan borde jag påbörja en ny också men det kommer jag antagligen inte att hinna, för i kväll är det dags för släktmiddag. Det är en dag i morgon också (tack och lov!).

5 januari 2012

Vernissagekort


Elin Folkesson

måleri och collage

14 januari - 3 februari

Vernissage lördag 14 januari
11-14

Övriga öppettider:
Vardagar 10-18

Galleri Boken, Hofors bibliotek


Välkomna!


Naturligtvis borde jag ha skickat ut vernissagekort för länge sedan, men det har inte hunnits med. Igår kväll gjorde jag i alla fall en hastig variant som jag ska skicka ut via mail. Det blir ingen tryckt variant den här gången. Jag ska bättra mig till nästa gång. 

Det är lite klurigt det här med vem man ska skicka vernissagekort till, tycker jag. Jag har från flera ställen fått tipset att alltid skriva upp mail och postadress till alla som köper en tavla, och dessutom gärna låta en lista ligga framme på utställningar, där besökare som är intresserade av att få utskick kan skriva upp sig. Jag har varit dålig på det där. Vissa mailadresser har jag, men känner mig lite dum om jag skickar utan att de sagt till om att de vill det... Jag vill ju inte göra någon irriterad. 

Det är något jag måste ta tag i tror jag, att ordna en lista med intresserade som jag ska skicka vernissagekort till... när jag får tid att göra några :)


Efterlängtat paket

Uppspänd duk på kilram
Igår kom min beställning från Artistica och jag kunde äntligen spänna upp de tavlor jag målat tidigare. Det är så mycket enklare att måla när kanterna är tydliga. Om man målar på duken när den är upphäftad på en skiva kan det vara svårt att bedöma exakt var kanten kommer att bli när duken väl har hamnat på kilramen. Dessutom är det svårare att få den ordentligt sträckt, och är det något jag inte gillar så är det när duken är bubblig. Det ser så slarvigt ut. 

Jag har skrivit om hur nöjd jag är med Artistica förut, och man skulle nästan kunna tro att jag var sponsrad av dem, men det är jag inte. Det är bara så otroligt skönt att kunna beställa precis det man vill ha, och få varorna levererade snabbt och säkert. Särskilt när man bor på landet som jag gör. Det finns inga affärer i närheten som har något större utbud av konstnärsmaterial. Det finns säkert andra nätbutiker som är lika bra, men jag har jämfört priser på en del och jag ser ingen anledning att byta. 

Ett företag som jag inte är lika nöjd med är Bonniers bokklubb. Jag fick ett paket därifrån också igår och det är tredje gången jag får hem något som jag inte vill ha, och inte beställt. Det har visserligen aldrig varit något problem att få skicka tillbaka ovälkomna böcker, men jag vill inte ha det besväret. Jag tänker aldrig mer bli medlem, oavsett hur fina premier de lockar med. 

4 januari 2012

Tassar omkring

Pågående arbete (bilden är beskuren)
Duken är upphäftad på en skiva i brist på spännram (de kommer förhoppningsvis idag), motivet är utvalt och skissat, men sedan verkar jag ha svårt att komma vidare. Jag tassar omkring och gör andra helt oviktiga saker, som till exempel att klippa naglarna på vår mellandotter (!) eller leta ny musik på Spotify. Vissa något viktigare saker gör jag också som att skriva dit signatur och måla på fernissa på de tavlor som är färdiga, men det här duger inte. Nu sätter jag på en cd-skiva istället och stänger datorn.

Brist på ljus

På staffliet just nu
Det går framåt. Hela eftermiddagen igår spenderade jag i målarrummet och lyckades bli nöjd med två till målningar, av vilken en är ganska stor. Det känns bra. Egentligen skulle jag behöva ha fortsatt hela kvällen, men ljuset blir så dåligt i målarrummet att det är svårt att se skillnad på färgerna. Jag har lånat in en lampa från vardagsrummet för att kunna måla lite längre, men det hjälper inte mycket. I dagsljus ser färgerna helt annorlunda ut och det har hänt att jag fått måla om stora partier. Kanske dags att investera i en bättre lampa?

För att inte slösa bort tiden (som är så dyrbar just nu) ägnade jag kvällen åt att samla inspiration och skissa på nya motiv. Jag hade kört fast lite och visste inte riktigt vad jag skulle gå vidare med, men skissandet gav resultat och nu har jag flera idéer att jobba vidare med. Dags att sätta igång!


3 januari 2012

Dags för lite positivt tänkande...

Syskonkärlek?
Nyss hemkommen från Sandviken, där jag och en målning blivit fotograferade inför årets Gästrik Konst-katalog, har jag snabbt slängt på mig målarkläder för att sätta igång dagens måleri. Jag försöker att inte bli stressad av barnens käbbel, det julstökiga huset eller telefonsamtalet från Hofors konstintresse där vi bestämde att hängning av utställningen ska ske på onsdag eftermiddag. Det betyder att jag har åtta (!!!) dagar på mig att måla färdigt...och rama in... och hitta på titlar... och...

Här krävs lite positivt tänkande: Jag är lugn. Jag är lugn... JAG ÄR LUGN!!!!!!!  

2 januari 2012

Nu börjar paniken komma...

Pågående arbete...
Om mindre än två veckor börjar min utställning och jag borde ha skickat ut vernissagekort, ramat in alla målningar och bara ha lite finputsning kvar. Så är inte fallet. Jag har inte ens målat i närheten av den mängd tavlor jag måste ha med. Det börjar närma sig panikläge just nu. Stanna-uppe-hela-natten-och-inte-sova-förrän-den-fjortonde-panik. 

Och dessutom är det helgdagar framöver där min släkt ska träffas och Peters släkt ska träffas och kompisar ska träffas i kväll, och det vill jag ju inte missa. Gaaaaaaaaaaahhhhhhhh! Nej, här kan jag inte sitta! Dags att återgå till penslarna.

1 januari 2012

Lek med ord och blommor






Jag förutspår att 2012 kommer att bli ett riktigt pysselår i famljen Folkesson. Nu verkar även den yngsta i skaran ha insett lyckan i att klippa och klistra och igår invigdes julklappspysslet på allvar. Sonia fick en liten manick som stansar ut blommor ur papper av sin farmor, och för att roa henne medan jag skulle pyssla lite i målarrummet gav jag henne en tidning att prova den på. Det dröjde inte länge förrän Mira och Greta ville vara med och pyssla och själv kunde jag inte riktigt hålla mig borta heller. Medan tjejerna stansade ut blommor i vackra färger och lade ut i mönster, gjorde jag en liten färgglad bild av det ord jag valt för 2012.

Det är en tradition bland olika kreativa bloggare att välja ut ett ord att fokusera på under det nya året. Jag har gjort det tidigare, men insåg då (liksom nu) att det inte kommer att fungera med bara ett ord för ett helt år. Förrförra året löste jag det genom att välja ett nytt ord för varje månad, men det rann också ut i sanden efter några månader. Ändå är det något lockande med hela idén, och egentligen spelar det väl ingen roll om jag fokuserar på ett valt ord i en månad eller tolv.

Ordet jag har valt är kort och enkelt och passar mig alldeles ypperligt. Det handlar om att inte skjuta upp saker, att inte grubbla för mycket och att bara göra. Ordet är NU och det försöker jag tänka för mig själv när jag börjar förhala något som jag vet att jag måste göra. Till exempel ska jag inte sitta vid datorn längre för jag måste måla och det ska jag göra NU!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...