21 oktober 2017

Nödvändiga förändringar


Det har inte blivit mycket måleri på sistone. Jag har försökt att ta mig några minuter i målarrummet varje vecka, men det blir inte så mycket gjort. Det har varit så mycket på jobbet att jag har behövt lugna helger för återhämtning, och måleri är inte alltid lugnt. I alla fall inte för mig. Jag behöver kunna tänka när jag målar och huvudet har varit fullt av bomull.

Nu har jag gjort en del nödvändiga förändringar och förhoppningsvis blir det lite lugnare framöver. Jag har rensat bland arbetsuppgifterna och pratat med chefen om ett luftigare schema. Dessutom har jag begärt att få gå ner i tid nästa år, så i vår kommer jag att ha en dag vikt för måleri. Som jag har längtat efter det! Det ska bli underbart. Och nödvändigt. Jag blir en mycket trevligare människa när jag får tid för mig själv och färgerna.

Tyvärr har jag också valt att inte vara med på Gästrik Konst nästa år. Sista dag för anmälan var för en tid sedan och jag velade fram och tillbaka om jag skulle anmäla mig eller inte. Till slut valde jag att avstå, eftersom jag inte riktigt visste hur våren skulle se ut. Nu när jag ska vara ledig en dag i veckan i vår hade jag kanske kunnat vara med, men det känns ändå bra att stå över ett år. Det kan öppna upp för nya möjligheter som jag har fått välja bort tidigare.

8 oktober 2017

Sakta men säkert



Det går långsamt här hemma just nu. Jag målar och renoverar matrum men allt går sakta framåt och inget färdigt finns att visas upp. Och det känns helt okej. Jag har en tendens att stressa för mycket i perioder och ända sedan i våras har har jag legat lite för nära gränsen för vad jag klarar av. Nu har jag bromsat takten, skalat av och valt bort saker som kräver för mycket energi. Både på jobbet och hemma. Det betyder inte att jag ligger på soffan och vilar. Det är hjärnan som har arbetat för mycket och det botar jag bäst med att göra något praktiskt. Men jag väljer mina projekt, och försöker vara nöjd med det jag gör i stället för att se allt jag inte hinner.


Hela lördagen ägnade jag åt att sätta upp Easy Cover-tapet på de ojämna väggarna i matrummet. Jag lyssnade på poddar, drack kaffe och tog det hur lugnt som helst medan resten av familjen gjorde annat. Trots röran blir jag lugn när jag ser resultat av mitt arbete. Att det går framåt även om det går sakta.

Nu längtar jag efter att måla väggarna i den mörkt gråblå nyans som vi har valt ut. Vi har ändrat oss helt och valt mörka väggar i stället för ljusa blommiga tapeter som vi var inne på tidigare. Egentligen har vi redan valt ut (och köpt) en tapet men när panelen kom på plats kändes den alldeles för mesig i just det här rummet. Den får hamna någon annanstans vid ett senare tillfälle. Om jag känner mig själv rätt så kommer det att dyka upp fler renoveringsprojekt framöver.


3 september 2017

Abstrakta människor del IV




Ibland går det inte riktigt som man har tänkt sig. Kanske blev jag lite kaxig eftersom måleriet har gått så lätt de senaste veckorna. Idag hade jag inte riktigt fokus på rätt saker. Jag lyssnade på en ljudbok, tänkte på annat, och glömde bort vad jag höll på med. Ett tag kändes det som om jag var på väg mot något bra, men sedan spårade det ur och det blev bara kladd hur jag än försökte. 

Till slut var jag tvungen att ge upp. Det blev ingen färdig målning idag, och det är faktiskt helt okej. Det är ju därför jag målar på papper i de här övningarna. Så att jag ska kunna testa nya saker, leka med färgen och kasta alltihop om det inte blir bra. Det skaver lite just nu bara, för innerst inne vill jag ju att det ska bli bra varje gång ändå. 

De strategier jag planerat att testa idag var att ändra proportionerna på figuren. Att förlänga armar eller ben, eller kanske göra kroppen större och huvudet mindre. Och jag försökte faktiskt, men det slutade med att jag målade över benen och smalnade av kroppen. Ska jag vara ärlig så var jag inte så sugen på just den här övningen, så det var kanske inte så konstigt att det blev fel. Men nu har jag provat i alla fall.  Kanske passar det bättre i en annan målning.


SparaSpara

27 augusti 2017

Abstrakta människor del III


Jag fortsätter att göra lite som jag vill med e-kursen. Den här veckans avsnitt handlade om mönster (igen) och collage, men jag har arbetat så mycket med collage och kände inte riktigt för det den här gången. Mönster har jag ju också använt mycket, men det fortsatte jag med nu också. Jag försökte också gå tillbaka till tidigare avsnitt och träna mer på dem. Som att platta ut ytor och tona ihop olika färgfält.

Det jag behöver träna mest på är som vanligt ansiktet. Att inte gå tillbaka och justera så att det till slut blir alldeles för utslätat och tråkigt. Och det tycker jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med den här gången. Så här snabbt har jag inte målat ett ansikte på länge.


 
Undermålningen gjorde jag av de färger som var kvar på paletten när förra målningen var klar. Först kladdade jag bara ut färgerna och täckte in hela ytan utan att tänka på hur det såg ut. Nästa steg var att göra mönster. Ett saligt virrvarr av streck, ringar och fyrkanter som knappt syns i den färdiga bilden, men som ändå tillför lite djup.

Kroppen skissade jag med en blå torrpastellkrita. Det var första gången jag använde torrpastell i en akrylmålning, men det fungerade väldigt bra. I vanliga fall använder jag kol (om jag inte målar direkt med tunn akrylfärg) och torrpastell fungerar ju lite på samma sätt. Pigmenten blandas med akrylfärgen men det tycker jag inte är något problem. Det är bara att måla över en gång till om det färgar av sig alldeles för mycket. Jag är inte så förtjust i att arbeta enbart med torrpastell, så det känns extra bra att hitta ett sätt att använda dem som passar mig. Nu slipper kritasken ligga på hyllan och samla damm, och jag har nya roliga färger att skissa med. Perfekt.



20 augusti 2017

Abstrakta människor del II


Jag har varit trött i helgen och längtat mer efter att ligga i soffan och slötitta på serier, än att att ta itu med andra delen av målarkursen Six Approaches to Abstracting the Figure. Men skam den som ger sig. På eftermiddagen masade jag mig upp i målarrummet och tänkte att jag bara kunde leka lite med de tre strategier som jag valt för dagens övning. Det behövde inte bli något färdigt. När jag väl hade börjat kunde jag som vanligt inte sluta och jag var till och med tvungen att fortsätta en stund efter kvällsmaten. Det är tur att jag har lärt mig att det inte är någon idé att vänta på inspirationen. Bäst är att bara sätta igång - så brukar det lösa sig.
Den här gången låg fokus först och främst på att göra ytorna plattare. Och precis som förra gången gjorde jag inte exakt som jag skulle. Åtminstone inte i ansiktet. Där pillade och suddade jag lite för mycket den här gången också, även om jag målar betydligt grövre än jag brukar. Det svarta klänningslivet och den gula blusen däremot lyckades jag bättre med. De saknar både skuggor och veck och ger därför ett mycket plattare intryck.

Blusens gula färg glider också över i bakgrunden och upp i hårets bena. Det var den andra strategin jag skulle fokusera på idag. Att tona ihop olika färgfält. Det är en strategi jag brukar använda mig av ibland, fast kanske inte så medvetet.

Den tredje strategin känner jag mig väldigt hemma med. Det handlar om att skapa mönster. Jag älskar mönster och lyckas oftast klämma in det någonstans i varje målning. I den här bilden blev det både ringar på blusen och slingrande blad ur håret.

Jag blev riktigt nöjd med den här figuren också till slut, trots att jag inte alls var sugen på att måla från början. Även om det bara är en snabb testmålning på papper, gillar jag kombinationen av platta färgfält och ytor med mer djup. Det kan jag tänka mig att experimentera vidare med.


19 augusti 2017

Vilka tapeter i matrummet?


För en tid sedan fick jag för mig att göra ett litet hål i taket i matrummet. Det är ett av de sista rummen vi har kvar att göra i ordning ordentligt, och jag var nyfiken på hur taket såg ut under de tjocka, fula takplattorna som sattes upp på femtiotalet. Och precis som jag hoppats på, var taket lika fint som i övriga rum med breda limfärgsmålade plankor.

Strax innan semestern var slut hade vi äntligen tid att ta ner resten av skivorna. Vi tvättade bort limfärgen och målade vitt med Gysinges matta linoljefärg som vi har gjort i övriga rum. Det blev så bra.


I min iver att få reda på hur rummet sett ut tidigare, gjorde jag också ett hål i väggskivorna. Vi tänkte att det kanske var en fin timmervägg bakom som vi skulle kunna ha framme, men det visade sig att vi inte hade lika stor tur där. Visst är det en timmervägg, men den är urhuggen för el, och lappad med brädor där den ursprungliga murstocken varit. Nu grubblar jag mig blå på hur vi ska göra, om vi ska sätta panel, måla väggarna eller tapetsera. Och vilken tapet skulle vi i så fall ha?
Just nu lutar vi åt (efter att hela familjen fått säga sitt) att ha stående hyvlad panel på två väggar. Gärna i två olika bredder för att det ska bli lite mer levande. Egentligen passar det inte med vanlig slät panel i ett gammalt hus, men vi har pärlspont i hall, kök och badrum så det blir lite mycket att ha det här också. Vi funderade ett tag på att ha panel på halva väggarna och tapet ovanför, men det dissades av tonåringen i huset. Dessutom ska vi bygga någon form av bokhylla på en del av väggen så då blir hel panel bäst.

Panelen kommer att bli vitmålad, eller åtminstone nästan vit. Vårt matrum har inte så mycket ljus och med mörkare färger på väggarna blir det som en grotta. Det var ganska mörkt gröna tapeter när min farmor och farfar bodde här, och det fungerar inte för mig. Jag  behöver ljus för att må bra, särskilt under långa mörka vintrar.


Väggarna i matrummet har tidigare varit vitmålade, men det känns lite kallt och tråkigt. Vi vill att det ska vara lite mer ombonat och mysigt - utan att vara mörkt. En mönstrad tapet känns därför som ett bra val. Men vilken? Just nu är jag mest sugen på William Morris-tapeten Pure Willow Bough (mitten i raden längst ner). Det sitter ett tapetprov på väggen som jag kikar lite på då och då medan jag skriver och än så länge känns det bra, men det kan ändra sig om någon timme. De andra är ju också så fina. Och det finns många fler... Beslutsångest!



16 augusti 2017

Abstrakta människor del I


Äntligen har jag påbörjat målerikursen Six Approaches to Abstracting the Figure av Melinda Cootsona. Som jag skrev tidigare så är planen att göra ett avsnitt varje helg de kommande veckorna, och i helgen var det dags för avsnitt ett.

För att inte fastna i (mina egna) krav på ett perfekt resultat, bestämde jag mig för att måla på papper. Det känns lite lättsammare och friare. En målning på papper kan jag slänga bort om jag inte blir nöjd. Det har jag svårare att göra med en målning på duk. De står kvar och väntar på att eventuellt bli övermålade.

Efter att ha läst, tittat på demovideon och funderat lite, bestämde jag mig för att använda tre olika strategier som togs upp i kursen. Strategier som inte är nya för mig. Jag använder mig redan av dem i mitt måleri, men jag tänkte att det kunde bli en skön mjukstart.

Den första strategin var att börja med en energisk undermålning. Flera lager färg, mönster och stora penseldrag. Det är alltid lika lustfyllt och kravlöst.
Den andra strategin var att använda ett foto att utgå ifrån. Gärna en bild med tydliga skillnader mellan ljusa och mörka partier. Jag valde ett foto som jag skrivit ut för länge sedan och skissade upp en kropp med ganska grova linjer. Här var jag inte särskilt noga. Jag försökte få proportionerna någorlunda rätt, men inte exakt. Tanken var att låta undermålningen finnas kvar på klänningen, men det slutade med att jag målade över det mesta ändå.
Min största utmaning är alltid ansiktet. Jag har en tendens att peta för mycket, att måla om och måla över tills allt blir för perfekt. För att inte fastna i det den här gången tog jag till ett trick som jag brukar använda ibland. Att måla med en alldeles för stor och lite sliten pensel. Det går inte att få till fina detaljer när borsten spretar åt alla håll.
Trots att jag inte skulle fokusera på slutresultatet så är jag faktiskt nöjd. Den ser inte exakt ut som fotot, men det var heller inte meningen, och jag gillar känslan. Dessutom gick jag för första gången på länge helt upp i måleriet och älskade varje sekund. Det är skönt att vara igång igen.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...