2 september 2018

Nytt målarrum - en dålig idé?

Det här är min absoluta favoritplats i vårt hus. Ett ganska orustat rum som ligger i fil med matrummet. Parkettgolvet från femtiotalet är slitet av livliga barn, övervattnade blommor och oförsiktiga ommöbleringar och väggarna är vitmålade för femton år sedan när vi inte stod ut med den gröna medaljongtapeten längre. Möblerna är gamla Ikea-varianter som har fått lite färg eller nya överdag. Men ändå. Här finns alla mina böcker, en skön sittplats, utgång till altanen och min fina målning som jag köpte från Helena Linder på årets Gästrik Konst.

Och ändå använder vi inte det här rummet särskilt mycket. Vi ser det varje dag, eftersom det är inte finns några dörrar från hall och matrum men vi sitter inte här annat än när vi har gäster och även då sitter vi oftast kvar runt matbordet. Vardagskvällar hamnar vi oftast i tv-rummets hörnsoffa där hela familjen får plats samtidigt.

Det kändes så onödigt att ha ett rum som inte används, samtidigt som vi egentligen skulle behöva ett till sällskapsrum på övervåningen där tjejerna kan spela tv-spel och hänga med kompisar. Efter mycket grubblande har jag nu bestämt något som jag kanske kommer att ångra. Jag har gett upp min ateljé på övervåningen och flyttat ner staffli och färger. Jag får ett kombinerat bibliotek/arbetsrum/målarrum i anslutning till matrummet och ett förråd för mer skrymmande målningar och material där uppe. Tjejerna får varsitt stort sovrum och ett gemensamt tv-rum på övervåningen. Det blir nog bra. Hoppas jag. Jag har inte hunnit känna efter än.


Fördelar med flytten:

  • Jag har närmare till staffliet och kan måla på kvällarna utan att hela familjen tycker att jag är frånvarande. 
  • Rummet är mysigare och jag kan sitta i soffan och fundera över om jag är färdig med en målning eller om det behövs något mer. 
  • Jag har dator, skrivare och böcker i närheten och behöver inte springa upp och ned för trappan när jag ska kolla upp något. 
  • Det är bara att kliva ut genom altandörren om jag vill sitta utomhus, eller om jag ska fotografera en tavla.
  • Jag slipper kliva igenom minsta tjejens röriga rum för att komma till min ateljé!
  • Om jag är ensam hemma med hunden är det så mycket lättare att hålla till på nedervåningen. Jag kan bara öppna altandörren om hon vill ut och kissa.
Det finns såklart en del nackdelar också. Som att jag inte kan stänga någon dörr om mig, att jag inte kan kladda lika mycket och att jag inte kan ha allt material framme, men jag tror faktist ändå att det kan bli bra. (Och om det inte blir det så kanske vi kan få till bygget av den där attefallsstugan på tomten som jag tjatat om ett tag.)

23 augusti 2018

Hundsemester med måleri


De senaste dagarna har sett lite annorlunda ut för min del. Annorlunda på ett bra sätt. När alla andra är på väg tillbaka efter sommarsemestern och barnen börjar skolan har jag i stället tagit ledigt för att passa vår nya lilla valp Märta en vecka. Mellan valpgos, kisspauser och matfix har jag även passat på att måla så mycket som möjligt. Och det behövs verkligen. Av många olika anledningar (värmen och en ovanligt envis hosta bland annat) har jag knappt rört penslarna i sommar och utställningen i november närmar sig alldeles för fort.


För att inte Märta skulle behöva springa upp och ner i trappan plockade jag ner staffli, färger, dukar och penslar till köket och där har jag hållit till hela veckan. Några färgfläckar på golv och bord (och hundtassar) har det nog blivit, men det gör inte så mycket.


Det är som alltid intressant att se vilken skillnad det blir i måleriet när jag har tid att verkligen fokusera och inte behöver sno åt mig en kort stund här och där. De första två dagarna var jag uppe i varv, ofokuserad och även om jag målade så kände jag mig inte riktigt nöjd med vad jag åstadkom. Det var svårt att komma igång och jag hade inga idéer om vad jag ville göra eller säga. Den tredje dagen (igår) började allt falla på plats och lusten och energin kom tillbaka. Efter lite skissande och planerande har jag nu en idé om en röd tråd som kan hålla ihop utställningen och därmed vet jag också hur jag ska gå vidare. Av erfarenhet vet jag att den röda tråden kan komma att ändras under arbetets gång, men det är skönt att ha en riktning.

Nu ska jag packa ihop för dagen och göra mig i ordning för en kväll med trevliga kollegor. Men i morgon fortsätter jag - och jag vet precis vad jag ska måla.

27 maj 2018

Märta 8 veckor

Märta 8 veckor
Det har inte gått så bra att koncentrera sig på måleriet den senaste tiden. Hela familjen har väntat och längtat och igår var det äntligen dags att hämta hem lilla Märta. Hon är en åtta veckor gammal shetland sheepdog-tik. Obeskrivligt näpen och söt, ganska tuff, väldigt busig och riktigt duktig på att sova hela natten och göra sina behov utomhus. Det går nästan inte att beskriva hur förtjusta vi är i henne.


I morgon ska jag ha semester för att vara hemma med Märta. Jag tänkte att jag skulle kunna måla lite, men risken finns att jag ägnar all tid åt att busa och gosa eller titta på henne när hon sover. För hon sover ju en hel del... så jag borde hinna måla. Fast kanske inte första dagen. Hon är ju så söt!

27 april 2018

Trassel

"Trassel", 2018, akryl på duk, 30x40 cm
Ibland är min kropp inte överens om hur den ska känna. Huvudet kan tycka en sak och magen en annan. Så har det varit flera dagar den här veckan. Jag har gått omkring med en diffus ångestklump i magen, trots att jag vet att jag egentligen inte har någon anledning. Tyvärr spelar det ingen roll, för det är svårt att säga åt magen hur den ska reagera. Det enda som fungerar någorlunda är att prata. Att släppa ut oroligheterna i luften. Ofta hör jag själv hur dumt det låter när jag sätter ord på det som skaver.

Men idag känns allting faktiskt riktigt bra. Kanske för att jag har pratat av mig hela veckan. Kanske för att det är fredag. Och kanske för att vi ska åka och titta på en liten hundvalp i morgon. En liten sheltietik som kanske ska flytta hem till oss i juni. Jag längtar.

22 april 2018

Tid för långsamma tankar


Den senaste målningen lutad mot matrumsväggen.
Solen skiner in genom matrumsfönstret och jag sitter i soffan och tittar på min senaste målning och funderar över vad den ska heta. I helgen har den blivit färdigställd med ram och upphängning eftersom en köpare hörde av sig och ville köpa den efter att ha sett en bild på instagram. Nu behöver den bara en titel och sedan är den färdig för hämtning. Fast det är inte så bara...

Jag vet ju vad jag tycker att den handlar om, men det är inte alltid lätt att sätta ord på. Oftast behöver jag lite tystnad och tid för långsamma tankar för att verkligen känna in och hitta rätt, och den här helgen har det varit svårt att få till det här hemma. Så fort jag sätter mig ner är det någon som ropar och vill något, eller så surrar luften av femtioelva youtubeklipp eller teveprogram samtidigt.

Jag behöver köpa hörselkåpor. Eller så går jag och lägger mig.

Det går nog bättre i morgon.

14 april 2018

Vårkänslor?

Utan titel än så länge, 2018, 30x40 cm, akryl på duk
Det är fortfarande mycket snö kvar utanför fönstret, men solen skiner och det droppar från taken. Jag blir alltid lika lycklig varje vår när ljuset återvänder och dagarna blir längre. Allt känns så mycket lättare och jag har mer energi. Kanske var det vårkänslor som lockade fram de färgglada blommorna på den här målningen? Från början var min tanke att låta henne smälta in i omgivningen, att bli en del av bakgrunden, som en önskan om att inte vilja synas. Det temat har jag återkommit till många gånger i mina målningar. Men den här gången känns det som om färgerna och energin tog över och resultatet blev (som så ofta) ett annat än jag tänkt mig. Jag tycker hon ser ut att trivas där bland blommorna och känner mer att hon är en del av alla färger än att hon försöker smälta in och gömma sig.

Nu ska jag fortsätta med färgsprakande blommor, men inte i ateljén. Jag ska åka till jobbet. Vi har vårens sista familjelördag på Litteraturhuset Trampolin idag och vi ska skapa fantasifulla trädgårdar med barn i olika åldrar. Det kommer nog att bli en hel del energi och färg i de blommorna.

9 april 2018

Om Gästrik Konst

Vacker lokal på Wij trädgårdar i Ockelbo under Gästrik Konst 2018
I år deltog jag inte i den årliga konstrundan Gästrik Konst. Det hade inte gått med det pressade arbetsschema jag har haft den senaste tiden, men när jag åkte runt och besökte några av årets utställare så insåg jag att jag saknade det. Jag saknade förberedelserna, samlandet av tankar och färdigställandet av skapade verk. Att sätta punkt för ett lång period av arbete. Sedan saknade jag förstås också spänningen inför öppnandet. Hur många besökare kommer det? Och hur ska mina målningar tas emot? Och samtalen om mina målningar. Hur jag tänker kring mitt måleri och hur besökarna tänker.

Under åren har jag hört en hel del kritik mot Gästrik Konst. Att det kostar för mycket att delta (2500 kr för lokal och marknadsföring, ingen provision på såld konst), att kvaliteten på konsten är så varierad, att lokalerna är dåliga och ligger för utspritt och att det bara är ett  konstjippo som handlar om försäljning. Och visst är det varierad kvalitet och visst tar det ett tag om man ska åka till alla utställare, men samtidigt är det ju en del av charmen. Jag uppskattar verkligen att fler vågar och vill visa sina verk - och att fler vågar och vill åka på konstutställning. Och kanske till och med köpa något annat än det som finns på Ikea. 

Jag hoppas verkligen att jag har tid och möjlighet att vara med nästa år.


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...